Adlibris berättar:

Sigrid har blivit tillsagd att se efter lillebror. Men när hon vaknar är han borta och trots att hon frågar både trälar och husfolk hittar hon honom ingenstans. Förtvivlan sliter i bröstet och när Sigrid äntligen hör broderns röst bryr hon sig inte om att ljudet kommer från skogen, den mörka och farliga. I bara särk och utan något på fötterna springer hon genom snåren, bort från tryggheten på gården och in i skogen. Där hittar hon till slut brodern. 

Men det är också där Sigrid råkar ut för något fruktansvärt. Något hon aldrig berättar för någon. Händelsen förändrar hela Sigrids liv, men är för alltid hennes hemlighet.

Sigrids hemlighet utspelar sig i början av 1000-talet i och omkring Sigtuna. I fokus står den tidlösa kärleken mellan föräldrar och barn, och den ständiga rädslan att förlora den man älskar. Karin Wahlberg har skrivit en medryckande och finstämd roman om livet kring Mälaren under perioden mellan vikingatid och medeltid. 

Jag sa:

Fortfarande ingen läsplatta i sikte, så jag fortsätter i pocketboks-format.

Jag hade sett fram emot att läsa den andra boken i den historiska serien Släkten, som är skriven av olika författare.

Medeltiden ligger mej varmt om hjärtan, så döm av min förvåning när Karin Wahlberg fick mej att undra "när börjar boken egentligen". När det väl hände något, så har Karin låtit histoien spinna över på (i mitt tycke) ointressant-heter.

Den KUNDE ha varit bra, och jag låter detta bero och ser istället fram emot nästa del som skrevs av min favorit Catharina Ingelman-Sundberg

Adlibris berättar:

Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår efter gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan, på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd flera miljoner?

Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en hjärtinfarkt , Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den man som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet. 

Sjöberg själv är splittrad och bestämmer sig till slut för att gå till botten med sin gåtfulla bakgrund som hans mamma vägrat tala om. En dag knackar han på dörren hemma hos sin farmor som han under hela sitt liv trott var död.

Vyssan lull är den tredje boken i Hammarbyserien och handlar om skuld, och hur den påverkar människor även efter att de är borta. De två tidigare böckerna i den populära serien är Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn.  

Jag sa:

I samband med att läsplattan skickades till Frankrike för ev. batteriskada, så passade jag på att plocka fram några pocket att läsa. Den här finns inte i e-boksformat, tyvärr.

Vyssan Lull var fantastiskt bra och inte som jag tidigare uppfattat att Carin lagt ut blindspår bara även fast lösningen varit ganska solklar. Speciellt roligt tycker jag att det är när man får läsa böcker i sitt närområde.

Mycket läsvärd och Carin är i sin helhet mycket läsvärd.

Ett misstag i boken var tyvärr att offret hade låtit oss veta en hemlighet, och ett par sidor efter visste även kriminalkommissarie Conny Sjöberg om hemligheten. Ett författarmisstag, som jag tycker borde ha upptäckts i korrekturläsningen.

Adlibris berättar:

Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter. 
Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena. 
I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare. 
Med säker hand, stark psykologisk laddning och en osviklig känsla för att blottlägga det djupt mänskliga, skildrar här Karin Alvtegen relationer, sorg, konflikträdsla, fördomar och kärlek.

Jag sa:

Den här har jag lånat på Elib.se

MYCKET behaglig och trivsam läsning. Närvarande!! Skönt att historien utspelar sej på ett (högst två) platser och storyn är mycket sannolik och verklighetsförankrad. BRA :-) Blev glad av att läsa den även om jag saknade en liten detalj i sluten.... men det löste sej säkert för lilla Emelie också.

Alvtegen är en riktig sträckläsare. Jag har tidigare läst: Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga

Adlibris sa:

Alla söker nyckeln till frihet. Men till vilket pris?
Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord. 
Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse. 
I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.
Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger.

Jag sa:

En e-bok jag lånat på Elib.se

Kristina Ohlsson är ett unikum, vår nya deckardrottning. Detta är hennes andra bok.

Man sträckläser hennes böcker och och man märker att hon vet vad hon gör när hon skriver. Hon river upp ens inre och får en att känna sej delaktig i historien. Tyvärr saknade jag Fredrika Bergman i slutet, och man undar verkligen hur det gått för henne, men det lär jag nog få reda på i nästa bok, Änglavakter.

Missa inte Katarinas sida hos Piratförlaget där hon även länkar till sin blogg.

Adlibris sa:

Charmig roman om kärlek och vänskap av populära journalisten Carin Hjulström 

Höstterminen på Journalisthögskolan i Göteborg närmar sig sitt slut. 23-åriga Frida Fors väntar spänt på besked om var hon ska få göra sin praktik. Hon vet att en bra praktikplats kan öppna dörrar till de åtråvärda jobben inom medievärlden.

Beskedet kommer som en kalldusch. Hennes charmige, begåvade pojkvän får drömplatsen på Aftonbladet i Stockholm, själv hamnar hon på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, ett stillastående samhälle som knappt finns med på kartan.

När hon dessutom lämnas av pojkvännen känns det som om hon har nått nollpunkten. Men mot sin vilja blir hon indragen både i sina medarbetares och bybornas personliga öden. Redaktionschefen Åke Johansson som botar sin ensamhet med flaskan. Journalisterna Mats och Annika vars äktenskap knakar allt mer i fogarna. 19-årige Dani som tröttnat på machomentaliteten bland kompisarna i Södertälje och bestämt sig för att öppna en kebabkiosk i Bruseryd. Enstöringen Gunnel som dag efter dag, i ur och skur, sitter på den sten som hennes son och hans familj dödskraschade mot. Och inte minst flickan Aliana från Kosovo, som Frida blir nära vän med.

Det visar sig att det är Frida som har dragit vinstlotten. Under sin tid i Bruseryd lär hon sig journalistyrket från grunden och hon växer som människa genom att hjälpa andra.
Finns inte på kartan är en charmig och engagerande roman om kärlek, vänskap och livet på liten ort i glesbygdens Sverige.

Jag sa:

Den här har jag lånat på Elib.se

En härlig bok om kärlek och vänskap. Om att passa in och att ha ett sammanhang i sin omgivning. Om olika val och konsekvenser av dem.

Inget jättespännande händelseförlopp, men en härlig och varm bok att kunna luta sej tillbaka med och njuta av en och behaglig resa in i ett småskalit smålandssamhälle.

Adlibris sa:

"En sommarnatt hittas en kvinna död på en stor fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen.
– Hon har drunknat, Joona, säger Nålen.
– Drunknat?
Nålen nickar och ler vibrerande.
– Hon har drunknat ombord på en båt som flyter, säger han.
– Antagligen har någon hittat henne i vattnet och lyft ombord henne.
– Ja, men om jag trodde det så hade jag inte tagit upp din tid, säger Nålen.
Nästa dag hittas en man död i sin paradvåning på Östermalm. Mannen hänger i en snara från lampkroken i taket. Hur har det gått till? Det är högt i tak och det finns inte en enda möbel i hela rummet, ingenting att klättra på. Trots det är kommissarie Joona Linna övertygad om att det rör sig om självmord.
Han har givetvis rätt.
Mannen har tagit sitt eget liv, men självmordet avslutar inte fallet, utan blir istället upptakten till ett hisnande intensivt och farligt förlopp.
Vissa kontrakt kan man inte bryta ens genom sin egen död.

Paganinikontraktet är pseudonymen Lars Keplers nya bok efter den massiva succén med debuten Hypnotisören"

Jag sa:

Det var en väldigt spännande bok där man slängdes in i handlingen från sidan 1 och bara behövde hålla sej fast och hänga med på en spännande resa.

Pseudonymen Lars Kepler är verkligen bra, men jag tycker ändå att Hypnotisören var strået vassare historiemässigt, även fast denna var något mer samlad, mindre spretig.

Ser fram mycket fram emot deras nästa bok

Redan julen 2009 önskade jag mej en läsplatta. Då hade jag spetsat in mej på Nuut som fanns hos Teknikmagasinet för ca 2500:-

Men så i sista stund, när maken frågade "Var var det nu jag skulle åka och köpa din julklapp?" så ändrade jag mej. Det kändes så onödigt, och marknaden kändes lite osäker. Jag kände mej inte heller tillräckligt påläst för att veta att jag skulle kunna utnyttja den till fullo.

Så det blev ingen läsplatta den gången.

Inför julen 2010 kände jag mej tillräckligt mogen att ta steget fullt ut.

Jag tog en av mina lediga vardagar och åkte in till Stora Staden och gick in på Teknikmagasinet och bombarderade försäljaren med frågor. Han öppnade förpackningar så att jag fick klämma och känna på de olika plattorna. Men då han stötte på en fråga som han var osäker på, så bad han mej gå 50 meter uppåt gatan till nästa Teknikmagasin och prata med läsplatte-experten. De var otroligt hjälpsamma och fick mej att äntligen komma fram till ett beslut.

Tro mej när jag säger att jag skäms som en hund eftersom det inte var av bästa Teknikmagasinet med den bästa servicen som jag köpte min läsplatta.

Vid närmare efterforskning så skulle jag få samma platta för 2142:- (plus frakt), 300:- billigare från nätföretaget Pixmania.se. så det blev tyvärr så. Nog tycker jag att service skall belönas, men kanske inte med 300 pengar. (Däremot har jag efter denna händelse valt att införskaffa andra saker från just Teknikmagasinet pga deras goda service).

Som sagt.. Jag beställde och betalade min Bookeen Cybook Orizon, med svensk meny WiFi och som var Mac-kompatibel (som för mej var tre kriterier som jag ville att plattan skulle uppfylla). Jag hämtade ut den på utlämningsstället Vi-butiken, slog in den i julklappspapper och skrev på adressetiketten "God Jul min älskade Fru, önskar Maken" och så lade jag den under granen och kunde knappt bärga mej fram till julafton.

På julaftonen satt jag och hoppade av spänning medan Tomten var här och senare på kvällen när vi vinkat av barn och barnbarn, och våra tonåringar stängt in sej i sina rum med sina nyförvärv så blev det inget mysigt glöggdrickande och nötknäckande med maken, inte. Jag skulle ju ääääntligen få gona in mej i min fina läsplatta och trycka på knapparna, testa pekskärmen och alla finesser :-)

UUUUNDERBART!!

150 böcker låg inladdade i den när den kom... på Tyska, Spanska, Franska, Italienska och Engelska. De tog jag bort med en gång. Inget krafs i min platta, inte!

Tyckte att WiFi:n var undermålig, långsam, svårhanterlig och osäker. Inte alls vad jag hade förväntat mej, men det spelade mej egentligen ingen roll. Säkrare att använda min MacBook att tanka ned böcker och också kunna katalogisera dem i datorn, som en extra säkerhetsåtgärd.

Att låna böcker från biblioteket (Elib.se) och sedan få över dem i plattan var inte alls några svårigheter. Mycket smidigare än vad jag hade trott. Man får ladda ned mellan 3-5 böcker i veckan (beroende på vilket bibliotek man tillhör, i mitt fall 5) och sedan får man låna dem i 28 dagar. Det räcker ju gott och väl, för NÄR var jag på semester i 28 dagar och läste ut 5 böcker, vilket ju skulle bli följden av att jag inte utnyttjar WiFi:n. ALDRIG vad jag kan minnas.

Annars (förutom WiFi:n) var den var fantastisk. Med ljusgrå bakgrund och mörkgrå bokstäver kändes det väldigt vilsamt för ögonen, och det är i dessa färger jag också skriver bloggen, så att ni inte ska bli trötta i ögonen.

Efter några dagar insåg jag att jag inte hade bytt glasögon till läsglasögonen eller tagit av mej glasögonen och inte heller titta under kanten på dem. Det gick ju bra att läsa från platta med vilka glasögon som helst, eller helt enkelt utan. Och det har inte med teckenstorleken att göra, som ju går att ändra.

Vår yngsta son titta till på plattan och utbrast: "ATTAN vad bra det syns". Han är astagmatisk, skelar och närsynt... så han ser sämre än vad jag gör.

Ja, den är helt enkelt fantastiskt för en långtidsläsare som jag.

Efter ett par-tre veckor insåg jag att batteriet inte höll vad som utlovats. Det stod i alla beskrivningar att det skulle räcka upp till tre veckor och 10000 sidvändningar. Dessutom skulle den inte dra batterier mer än när man vänder blad i boken.

Men jag hade redan behövt ladda den 3 gånger. Jag blev därför orolig att det var någon skada på batteriet och tog kontakt med Pixmania som bad mej skicka tillbaka plattan för genomgång / utbyte.

För min del tyckte jag inte att det var någon större fara om man var tvungen att ladda den var 3:e / var 4:e dag (efter att nästan ha läst en 350-sidors bok på samma laddning), men om det var en skada på batteriet så ville jag ju att den skulle bytas ut.

Det mailades över fraktsedlar och UPS kom och hämtade min fina platta och skickade den läsplatts-doktorn i Frankrike. Innan jag skickade iväg den såg jag till att fota ID-koden den hade, för att se vad de hittade på med den.

Nu fick jag läsa vanliga pocketböcker igen och saknaden efter min Cybook Orizon blev lååång och olidlig.

Efter 2,5 jättelånga veckor fick jag äntligen ett mail från Pixmania att den var på väg. Gissa en som blev glad och följde postgången via internet med spänning, ända tills den låg och väntade på mej i vår Vi-butik. ÄÄÄNTLIGEN!!!

ID-koden sa att jag hade fått en ny platta, och det gjorde ju ingenting.

Så satte jag igång med att radera de 150 böckerna på främmande språk IGEN och laddade ned mina favoriter för att sedan sätta mej att läsa. Det är svårt att beskriva känslan av lyx att läsa från en platta, men det är just så. LYXIGT!! 

Men så efter bara en dag insåg jag att det var samma "fel" på den här plattan eftersom batterisymbolen hade minskat med två pluttar... Hm...

Efter ytterligare några dagar var det dags att ladda den igen. Samma "fel" som sagt.

Med lite hjälp av maken som läste högt ur den dötråkiga utrikiska manualen och lite surfande på nätet så insåg jag att det kanske inte var något fel på batteriet, utan snarare på de högtflygande löftena som hade getts. Att batteriet håller i tre veckor är ju förvisso sant OM man sätter på den nyladdad och låter den ligga på standby i tre veckor. Att det också räcker till 10000 sidvändningar är förmodligen också sant (orkar inte testa) OM man tar den nyladdad och vänder 10000 sidor direkt efter varandra.

Men att plattan drar batterier endast när man vänder sida är bara dikt och förbannad lögn eftersom det är en elektronisk maskin. Den ENDA gång den inte drar batterier är när du aktivt går in i menyn och stänger av den på avstängningsknappen. Egentligen säger det sej ju själv, bara man tar sej tid att använda lite sunt förnuft. Som tex: VEM läser 10000 sidor på tre veckor? Jag menar, det blir ju att läsa ca 10 böcker i veckan, och det finns väl ingen normal människa som gör! Och SKULLE det hålla 10000 sidor så skulle det för mej innebära ett helt ÅR! Finns inte på världskartan att ett laddningsbart batteri kan hålla så länge. Det säger sej ju själv.

I och med det resonemanget så insåg jag att det inte spelade någon roll att kräva återköp och köpa en annan modell, för jag skulle ju stöta på exakt samma "problem" med den nya i sådana fall.

Så jag bestämde mej för att behålla min noga utvalda läsplatta och älska den för vad den är.

Beställde efter detta beslut en överasknings/kärlekspresent till den. Ett fodral som får den att kännas ÄNNU lyxigare. (280:- plus frakt från pixmania)

Det är här vi är nu. En lyxig platta med ett gäng härliga böcker i sej (lånade från Elib och köpta från Adlibris). Det känns LITE onödigt att köpa böcker, eftersom att allt som finns i på Adlibris även finns på Elib som låneböcker, men jag måste få min shopoholic-nerv tillfredställd emellanåt, och därför har jag tillåtit mej att handla VISSA e-böcker... och bara för 100:-/månad.

Att nu kunna låna böcker från bibblan, utan att tycka att det är sunkit att krypa ned i sängen och läsa en bok som legat i 47 andra personers sängar, är som att en helt ny värld har öppnat sej. Härligt!

Nu till kärnan av detta inlägg:

Jag har tidigare (i min vanliga blogg) bloggat om mina böcker. Nu hade jag tänkta att separera böckerna från mitt övriga cyberliv och dessutom göra mina lästa böcker mer lättöverskådliga. Jag har däremot varit dålig på att skriva egna recensioner om dem, vilket jag tänkte ändra på. 

Dessutom tänker jag bakdatera mitt läsande och börja bloggen i och med läsplattans inträde i mitt liv, så jag ber om ursäkt att ni under de första inläggen i bloggen får dras med 2 månader gammal information. Jag hoppas att ni har överseende. Det kommer att ta några dagar innan jag kommit ikapp med inläggen (eftersom jag ju också har ett jobb att sköta) men jag hoppas att ni kan tåla er.

God Läsning

(Jag ber om ursäkt å Bloggplatsens vägnar att de använder sej av sådan uråldriga smilies som läser pappersböcker, men jag tycker att den är fin och kommer att använda mej utav den)