Den här gången tänker jag strunta i vad adlibris har att säga, utan jag hoppar direkt på:

Jag sa:

Ursäkta mej, men vilket dravel. 

Jag begriper tamejtusan inte vad det är som gör att folk tycker att den är så hiskeligt bra. Mest irriterad är jag över att den är skriven på ett så vansinnigt invecklat språk och jag roade mej en stund med att kolla hur många meningar jag kunde läsa utan att stöta på ett ord som ingen människa använder i dagligt språk eller ett ord som jag inte förstod. INGEN mening hann jag läsa, utan det var instucket precis överallt. Är det verkligen meningen att man ska vricka tungan av sej (den mentala tungan alltså) för att komma igenom boken. Dessutom har jag läst halva boken och hittills har ingenting hänt, mer än att en gubbe i huset har dött, portvaktens skildring av sin mans bortgång, vi har stött på högfärdsblåsor till höger och vänster och en tolvårig tjej som är så intelligent så att hon planerar sitt eget självmord i samband med att hon ska sätta eld på lägenheten. MYCKET INTELLIGENT tjej!! Eller är det jag som är för korkad för att begripa hennes intellekt och bokens briljans?

Bestämde mej för att avbryta boken och lägga min tid på något mer intressant... faktiskt... med risk för att verka för korkad för att förstå litteraturens och konstens skönhet.