Adlibris sa:

Ingen har utforskat syskon- och tvillingmotiv med sådan fantasi och sådan intensitet som Majgull Axelsson. I Aprilhäxan ruvar den utstötta, institutionaliserade Desirée på hämnd på sina fostersystrar. I Den jag aldrig var lever huvudpersonen MaryMarie två separata liv, som speglas i varandra som vore hon sin egen syster. Och i Is och vatten, vatten och is skildras en tärande rivalitet mellan två tvillingsystrar. 

Inez och Elsie blir tidigt faderlösa och växer upp i Landskrona. De, som alltid varit som en gemensam hemlighet, glider alltmer isär under tonåren, och när Elsie blir med barn är brytningen ett faktum. Elsie föder en son, Björn, och ger sig ut till sjöss. Inez blir kvar hemma, föder dottern Susanne och tar också hand om Björn. När Björn växer upp blir han popstjärna, eftertraktad och ensam. Och precis som Inez lever i skuggan av sin syster Elsie, lever hennes dotter Susanne i skuggan av sin berömde kusin. Tills något händer. Något som förändrar allt. 

Romanens nu är en urladdning av alla de konflikter som grott kring systrarna och deras barn. Susanne, som blivit deckarförfattare, är gäst på ett polarforskningsfartyg, och upplever på denna instängda yta ett hot som skulle ha kunnat utspela sig i en av hennes egna böcker, från någon som verkar hata henne och hennes kusin Björn lika mycket. Hoten dyker upp regelbundet och anonymt.

Jag säger:

Attans också. Det här visade sej vara en bok som jag tidigare lyssnat på i ljudboksform och inte lyssnat färdigt på. Jag är ingen bra ljudbokslyssnerska för jag minns bara små små fragment av boken och det är inte konstigt att jag tröttnade.

Majgull Axelsson är en trevlig författare som skriver på ett mjukt, behagligt och känslosamt sätt.

Hon färdar oss genom tiderna på ett skickligt sätt och leder oss genom en noga utstuderad och snitslad bana.

Även om historien inte är sylvass, så är resan genom relationsdramorna en ren fröjd. BRA :-)