Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur. Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten. 

Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer. 

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia. 

Med Sankta Psyko har Johan Theorin åstadkommit en psykologisk rysare i toppklass.

Jag sa:

En helt okey bok, men jag hade uppskattat lite mer psykologiskt daller mellan raderna. Johan har använt sin fantasi till bristningsgräns och väver skickligt ihop trådarna i slutändan.... även om jag tyckte EN av trådarna blev lite slarvigt knuten. Tyvärr så drogs jag inte med av hänförelse i boken, och alla vandringar i kulvertar och gångar i källaren blev lite tröttsamma tillslut. Att använda sig av barn i berättelsen var ett lyckokast, vilket ju bitvis gjorde boken riktigt spännande. En "psykoligisk rysare i toppklass" vet jag inte riktigt om jag håller med om, men ändå klart läsvärd och underhållande. Efteråt sitter man faktiskt och undrar vem av alla karaktärer som EGENTLIGEN var sjukast i huvudet :)